Idag hörde jag ett antal personer sitta i radio och väldigt bestämt, nästan aggressivt, säga att det absolut inte finns några mödomshinnor här i världen. Hos RFSU hittar jag en text av Elina Linna (vänsterpartist och riksdagsledamot) där hon hänvisar till forskande barnmorskor som hävdar att smärta och blod vid första samlaget “beror på om kvinnan har lust eller ej”. Att det skulle finnas något “som kan forceras och är i vägen” avfärdas som en myt.
Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på min egen sexdebut. Den var både smärtsam och blodig – fastän jag hade lust och fastän jag via skola och tjejtidningar fått veta att det här med mödomshinna inte var någon big deal utan på sin höjd ett litet veck som jag kanske eller kanske inte redan töjt ut eller kanske inte ens haft från början. Jag har aldrig senare fått någon blödning eller några jättesmärtor vid samlag. Ingen forskare i världen kan övertyga mig om att det inte var något i mig som behövde “forceras” första gången.
Varför är det så viktigt att slå fast att det över huvud taget inte kan finnas något i en kvinnas underliv som ens vagt påminner om en mödomshinna? Jag gillar inte tonen. Är det kanske till viss del en politisk grej, för att det är otäckt (det ÄR otäckt) att en eventuell mödomshinna t.ex. kan användas för att kontrollera och skrämma kvinnor som förväntas vara oskulder när de gifter sig?
